Läs Vivvi Toikanens fantastiska text om beroende.

Ändå är en vanlig uppfattning att man som beroendesjuk i tex. Alkohol får höra ”för fan sluta supa och kamma till dej skaffa dej ett jobb”.

Vi skulle aldrig säga något sådant till en diabetiker eller en människa med högt blodtryck. Man måste börja se över begreppet sjukdom i Sverige så människor får den vård och sociala insatser de beroendesjuka behöver.

 

 

Urgamla system för överlevnad orsakar dagens beroendeproblem:

Kidnappad hjärna

Sprit, sex, spel, shopping, socker - listan över saker som människan kan bli beroende av är lång.

Det är inte så konstigt - evolutionen har utrustat oss med förmågan att fastna i lustfyllda aktiviteter.

Beroende handlar om starka, inbyggda mekanismer som helt enkelt kidnappar hjärnan.

Att vara beroende av droger, enarmade banditer eller dataspel har, till skillnad mot den allmänna uppfattningen, väldigt lite med dålig karaktär att göra. Att fastna för sådant som ger oss lustkänslor är naturligt nedärvt. Faktum är att alla till viss del är beroende av något – om inte annat så åtminstone av mat, sex och bekräftelse.

– I vår hjärna finns det väldigt gamla belöningssystem. Förr var systemen viktiga för överlevnaden eftersom de såg till att människan åt, drack och fortplantade sig, förklarar beroendeforskaren Jörgen Engel, som är professor på institutionen för farmakologi vid Göteborgs universitet.

ENDORFINER OCH KOKAIN

Enkelt uttryckt är belöningssystemen ett nätverk av neuroner i hjärnan. Även signalsubstanserna, hjärnans budbärare, har en viktig roll. Av dem anses dopamin som en av de viktigaste för utvecklingen av beroende. När belöningssystemen stimuleras frisätts bland annat dopamin och endorfiner som ger oss en känsla av välbehag och lycka. Kokain, amfetamin, nikotin och alkohol påverkar alla dopamin på ett eller annat sätt. Tidigare trodde man att alkohol tar död på nervcellerna, nu hävdar forskare att alkohol skapar fler kopplingar mellan dem – och slutligen kidnappas hjärnan helt av drogen.

Den känslan av belöning som systemen skapar är så stark att den fick urtidsmänniskan att ständigt leta efter mat istället för att lägga sig ner och dö av svält. Idag behöver vi knappast kämpa för att få ett skrovmål. Hjärnans belöningssystem aktiveras numera av helt andra saker och alkohol är bara ett av alla moderna surrogat för tidigare livsviktiga aktiviteter.

Men det finns fler exempel – allt från sockerberoende och internetmissbruk till shoppingberoende och spelberoende. Kan man bli beroende av vad som helst?

– En belöning är en belöning, oavsett om den kommer från ett kemiskt preparat eller inte. Man kan se och mäta förändringar i hjärnan vid flera olika typer av beroenden. Alkohol och roulettespel påverkar visserligen hjärnan på olika sätt, men de ger förändringar som påminner om varandra, säger Jörgen Engel.

Forskare har också sett att om en människa med spelmani får se en video där andra talar om spel, aktiveras samma område i hjärnan som hos en kokainist som får se en film där det förekommer kokain.

Att en del människor blir missbrukare handlar alltså delvis om att de urgamla belöningssystemen i hjärnan aktiveras av ”fel” saker. Det som förr fick oss att överleva, kan i värsta fall vara dödligt idag.

SVAGARE BELÖNINGSSYSTEM

– Hos en del individer krävs det lite mer för att belöningssystemen ska aktiveras. En teori är att beroendesjuka har svagare belöningssystem. Det räcker inte med saker som i vanliga fall ger människor en känsla av välbehag – det krävs något extra. När man tar sin första cigarett eller drink kanske man känner den där speciella kicken och hjärnan minns vad det var som gav den nya upplevelsen, förklarar Jörgen Engel.

Minnet är intimt förknippat med beroende. Belöningssystemen finns också i samma del av hjärnan som minnet. Vi minns vad som fick oss att må bra och vill – ibland till varje pris – uppleva den känslan igen. Belöningssystem finns dock inte bara hos människan. Det finns exempelvis även hos plattmaskar, guldfiskar och elefanter:

– En viss tid på året jäser en frukt som elefanter tycker särskilt mycket om. Frukten bildar alltså alkohol. Elefanterna minns var frukten finns och vandrar varje år långa sträckor för att komma åt den. Då har de har party i flera dagar, de slåss och glömmer bort sina ungar. Elefanter kan också vandra i dagar för att komma till ett litet vattenhål som de besökt tidigare, berättar Jörgen Engel.

Mekanismerna är liknande hos människa och djur. Även alkoholisten gör nästan vad som helst för att komma åt sin drink. Ofta är minnet av den första kicken så starkt att alkoholisten brukar minnas exakt när och var han drack första gången.

– Personer som inte är alkoholister brukar sällan komma ihåg första gången. Alkoholisterna minns däremot oftast alla detaljer kring sin första fylla. Beroende handlar om mycket starka mekanismer som slutligen kidnappar hjärnan, konstaterar Jörgen Engel.

HJÄRNAN BLIR ÖVERKÄNSLIG

Ju fler gånger man upplever ett rus, desto känsligare tycks hjärnans belöningssystem bli, visar forskning. Hjärnan blir kort sagt allergisk mot den rusgivande substansen. En före detta kokainist kan få ett häftigt sug efter drogen bara av att se en spegel och ett rakblad. För en tillnyktrad alkoholist kan suget väckas av klirrande isbitar i ett glas: blotta förväntningen på ett rus aktiverar belöningssystemen hos den som är beroende. På sätt och vis blir missbrukaren som ett barn – eller en elefant sugen på jäst frukt - personen lever i nuet, vill ha omedelbar tillfredställelse, följer sin första impuls och tänker sällan på framtida konsekvenser. Man ger helt enkelt efter för suget direkt. En teori om varför missbrukare har dålig impulskontroll är att de, precis som grova våldsbrottslingar, har låga halter av signalsubstansen serotonin. Däremot vet man ännu inte om den låga serotoninnivån är något missbrukaren är född med eller om serotoninet påverkas av missbruket. Även personer med bulimi, hetsätning, har likheter med alkoholisten. I undersökningar har det visat sig att bulimiker också har en störd impulskontroll och låga halter serotonin. Båda reagerar också på samma sätt: alkoholisten och hetsätaren först känner stark lust och tillfredsställelse när de får sin drog, men efteråt fylls de av ånger och skuld. Olika missbruk tycks ha liknande mekanismer – fysiskt och psykiskt.

VISSA FASTNAR I MISSBRUK

En fråga som förbryllar beroendeforskare är varför vissa fastnar i missbruk, medan andra klarar sig.

– Det finns en genetisk komponent som påverkar utvecklingen av beroende. Men det handlar även om sociala faktorer som uppväxt och miljö. Har man en viss genuppsättning och dessutom har haft en dålig uppväxt är risken större att bli beroende, säger Jörgen Engel. Uppväxtmiljön kan påverka det genetiska arvet åt andra hållet också: Har man ärvt dåliga belöningssystem och har missbruk i släkten, kan roliga aktiviteter kompensera:

– En stimulerande miljö gör att man lär sig att söka kickar i annat än droger. Det kan vara allt från musik och idrott till andra aktiviteter. Har man missbruk i släkten kan man alltså hjälpa sitt barn genom att ge det en stimulerande fritid. Utagerande pojkar har exempelvis en ökad risk för att utveckla beroende, men roliga upplevelser, till exempel att få tävla i all enkelhet, skulle kunna skydda vissa av dem mot missbruk.

DROGER LOCKAR A-PERSONER

Amerikanska studier har visat att vissa droger, till exempel kokain, oftare drar till sig så kallade typ A-personer som söker spänning och häftiga upplevelser. Hos dem kan livsstilen – att lyckas fixa fram pengar, få tag i drogen och sedan ta den i smyg, vara ett beroende i sig eftersom blotta spänningen kring det hela ger en kick.

Huruvida en missbrukare kan programmera om sina belöningssystem och bli en måttlighetskonsument är omdiskuterat. En gång missbrukare, alltid missbrukare tycks alltså stämma? Både ja och nej, svarar Jörgen Engel:

– Vissa personer som har utvecklat ett beroende kan aldrig bli måttlighetsbrukare, medan en del klarar det. Det här diskuteras mycket just nu och det finns inget bra svar ännu.

Långtidsstudier på vietnamveteraner som använde heroin under kriget visar att de allra flesta slutade med heroin när de kom hem igen. 90 procent lyckades sluta på egen hand när de slapp stressen och ångesten av att ligga i fält. Detta visar att den miljö man lever i strakt påverkar missbruk. Ålder är en annan bidragande faktor: Ju äldre man blir, desto större är sannolikheten att man självmant slutar missbruka. I en undersökning klassades 22 procent av alla 18 till 25-åriga amerikaner som missbrukare av någon drog. Motsvarande siffra för 55 till 59-åringarna var 3 procent.

Vivvi Toikanen.

 

Att slappna av med ett glas rödvin!

 

By Åsa Holmgren on mars 2015

 

Många älskar ett fylligt rödvin med en god ost och anser att en måltid kan få en ytterligare dimension när det serveras med ett omsorgsfullt utvalt vin till. Det har jag också tyckt och kanske tycker jag så fortfarande.

Alkoholkulturen i vårt land har förändrats rejält de senaste 25 åren. Med bag-in-box intåg på marknaden finns vin hemma hos Svensson tillgängligt när än vi känner oss manade. I Morgonsoffan ges tips på alternativ i alla prislägen. Det skålas i både vin, sprit och öl på bästa sändningstid med allehanda delikatesser. Tidningar tipsar om prisvärda alternativ. Sakta blir normen att konsumera mer alkohol. Vi ska njuta, unna oss, mysa, och alkoholen blir en del av det. Ska vi ha kul ska det vara alkohol. Vi firar, vi belönar oss, vi tröstar oss med alkohol.

Sedan sensommaren 2014 har jag valt att avstå alkohol. Jag vill berätta lite varför o hur jag tänker kring det. Det var inget lätt beslut och jag funderade länge. Egentligen har jag aldrig druckit särskilt mycket och på senaste år har det bara varit ett par gånger per år. Varför var det då något som kändes viktigt. Det var ett beslut som växte fram.

Kanske var en del av orsaken min medvetenhet om beroenden och det faktum att jag själv har en beroendehjärna. Det faktum att jag skulle kunna utveckla alkoholism. Vem är egentligen alkoholist? Du kan ha ett bra jobb, sköta det men ändå vara alkoholist. Beroende är en skamfylld och känslig fråga. När vi pratar om alkoholism tänker vi ofta på de som sitter på parkbänken med flaskan. Den osynliga alkoholismen är mycket mer utbredd och det är bara den absoluta misären vi ser. De som fungerar på jobbet ser vi inte. Det som sker bakom stängda dörrar vet vi inget om. Men om vi ser en vän dricka för mycket vågar vi ta upp det? Jag själv är dålig på det än fast jag ser rödljuset blinka.

Att få slappna av på fredagkväll med några glas vin är idag en norm. Vi dukar upp chips och godis, barnen får läsk o de vuxna några glas vin. Alkoholen har blivit en del av helgmyset. Ger vi då oss själva det bästa?

Mitt sockerfria liv har inneburit att jag är mycket mer lyhörd för min kropps signaler och uppmärksam på mönster. Det började egentligen med att jag upptäckte att om jag druckit ett par glas rödvin en lördag kväll, fick jag ett ökat sug dagen efter. Sug efter att äta mer o gärna kolhydrater. Jag strävar efter att endast stoppa i mig det som jag vet är bra för mig. Men om jag då alltid väljer sockerfri lågkolhydratskost är då alkohol ett bra val? Såklart inte men det är ju bara ibland. Men jag äter ju inte socker ibland och är inte alkohol socker? Jag väljer ekologiskt i stor utsträckning som att ge mig och familjen det bästa. Men om jag sköljer ned den ekologiska spenaträtten med vin hur blir det? Jo jag gillar känslan av avslappning som vinet ger o smaken är utmärkt. Men är det bra för mig? Jag som har en beroendehjärna är det smart att fylla på med en dryck jag vet är beroendeframkallande? Jag har också vid enstaka tillfällen då jag varit ur balans upplevt en längtan efter att ta ett par glas vin.

Jag började också att se mig omkring. Vi samlas ofta i sociala sammanhang kring alkohol. Om jag då skulle avstå från även alkohol skulle jag bli ännu mer udda. Hon äter inte som andra och nu dricker hon inte alkohol heller! En riktigt trist typ! Det blev lite av ett sorgearbete innan jag väl bestämde mig. Trots allt har jag alltid haft en kritisk inställning till alkohol. Den äter sig in i människors liv o dödar själen. Hamnar någon i klorna på beroendet börjar man ljuga gömma och smyga. Våld och trasiga familjer är inte ovanligt. I sämsta fall skapar den misär. Men jag har ju inte varit i det, men eftersom jag är en beroendepersonlighet skulle jag kunna hamna där. Kan jag inte slappna av och ha kul utan alkohol är något allvarligt fel. Där vill jag inte vara.

När jag väl bestämt mig landade jag i att jag måste göra mina val. Jag kan ha lika kul utan alkohol och jag vill mig själv det bästa. Tycker någon jag är udda är det deras problem. Jag vill må bra. Jag mår bäst utan alkohol. Mina måltider är fantastiska utan vin. Men jo jag är udda, men udda är rätt för mig. Är jag nykterist resten av livet? Jag har ingen aning jag tar en dag i taget. Det funkar för mig. Jag vet dock att alkoholen aldrig kommer att få min själ att sjunga.

Jag skriver inte det här för att du ska göra som jag. Vi gör alla våra egna val.

 

För hjärnan är alla missbruk likadana

Det är främst två livsviktiga funktioner i hjärnan som skadas och förändras vid – som det nu förefaller – alla kända varianter av beroende. Missbruket kidnappar och utnyttjar dels vårt belöningssystem, dels vår förmåga att styra impulser och fatta rationella beslut.

Uppdaterad kl 10:24, 22 februari 2014

Raden av beroenden blir bara längre, från tungt narkotikamissbruk och ”klassiska” substanser som tobak och alkohol till tvångsartade beteenden som överätande, sex-, spel-, motions- och köpmissbruk. Länge har frågorna varit fler än svaren när det gäller beroendeutveckling medan de moraliska övertonerna och fördömandena av missbrukare varit desto starkare.

–Det är konstigt att vi trots alla år av fokusering mot rökning egentligen inte vet varför människor röker, suckade till exempel den kända amerikanska beroendeforskaren Joanna Fowler vid en konferens nyligen.

Nu har bättre metoder att avbilda hur hjärnan arbetar satt fart på detta forskningsområde och kunskaperna ökar dramatiskt. Ett stort antal forskargrupper har börjat använda tekniken och de första fynden är spännande och spektakulära.

–Den bild som växer fram gör att vi för första gången kan få en vetenskapligt underbyggd syn på missbruk och nya idéer om att bekämpa dem. Inte bara tyckande och moral, säger den ledande svenska hjärnforskaren Lars Olson vid Karolinska Institutet.

Vår sårbarhet för att utveckla missbruk tycks främst kunna knytas till två centrum i hjärnan: belöningssystemet och impulskontrollen, båda omistliga för vår överlevnad.

•Belöningssystemet ger oss vällustkänslor av våra mest grundläggande behov som att äta, dricka och fortplanta oss. Det är dessa upplevelser av vällust och längtan efter dem som motiverar oss att till exempel äta och dricka så att vi inte dör. Det är en motivation som måste upprätthållas hela livet vilket kräver en stark minnesfunktion.

Signalsubstansen dopamin spelar en nyckelroll i hur hjärnan skapar känslorna av vällust, belöning och motivation. Ämnet dominerar och styr belöningssystemet men påverkar också andra delar av hjärnan. När vi äter, dricker eller har sex ökar hjärnan produktionen. Ju mer dopamin desto större vällust.

•Det andra centrumet som påverkas av missbruk är det som styr vår förmåga att kontrollera impulser och att fatta rationella beslut. Det ligger huvudsakligen i två områden i hjärnbarken. Dessa påverkas också direkt av dopamin och aktiveras vid förväntade belöningar. Dopamin är alltså med och styr också vår förmåga att kontrollera våra handlingar.

Vid de nya sofistikerade hjärnundersökningarna av personer med olika former av missbruk framkommer alltså ett förvånande enhetligt mönster:

1. Drogen, eller vissa beteenden som spel, motion, sex, ökar halterna av dopamin och därmed upplevelsen av vällust. De mest beroendeframkallade drogerna som heroin och morfin ger det kraftigaste dopaminpåslaget, kanske upp till tio gånger högre än vid mer ”normal” belöning.

2. Upprepad tillförsel av drogerna eller av de beteenden som utlöser dopamin leder till att hjärnan triggas att gång på gång frigöra onormalt höga halter dopamin. Effekten blir att hjärnans egen normala produktion successivt minskar. Det dopamindrivna belöningssystemet och impulskontrollen går ned i varv, blir mindre aktiva. Därmed har dessa viktiga funktioner i hjärnan som krävs för vår överlevnad definitivt kidnappats av missbruket.

–För missbrukaren innebär den låga dopaminproduktionen att han eller hon hamnar i konstant depression och håglöshet med bristande initiativkraft och motivation. Det i sin tur skapar det oemotståndliga suget efter de substanser eller det beteende som kan öka på dopaminhalterna igen, säger Stefan Brené, docent och MR-forskare vid Karolinska Institutet.

Alltså kan mycket av missbruket betecknas som självmedicinering mot kronisk hjärnsjukdom. Forskarna vet idag inte om vissa individer kanske föds med ett sämre fungerande dopaminsystem som ökar sårbarheten för beroende. De bara påpekar att så mycket som 80 procent av allt missbruk anses ha ärftlig anknytning.

FAKTA

Många olika substanser och beteenden kan leda till missbruk: • Narkotika • Alkohol • Tobak • Vissa läkemedel • Beteenden som ger belöning och ökar dopamin, som spel, sex, shopping, mat, motion, arbete. Ofta samverkar missbruken. 70 procent av spelmissbrukare riskerar att också bli alkoholberoende. 75 procent av dem som vårdas för någon form av missbruk röker också.

Ingen märkte att mamma drack”

Mariannes gamla mamma missbrukar alkohol. Efter att hon själv blivit elaka dottern i familjen hoppades hon att vården skulle göra något. ”Men de frågade inte ens mamma om alkohol”, berättar hon för Accent.

2015-02-09 | 13:40

AV: Eva Ekeroth

Marianne är 59 år och bor i en medelstor stad i södra Sverige. I mitten av sjuttiotalet, när Marianne nyligen flyttat hemifrån började hon ana att allt inte stod rätt till med sin mamma. Marianne hittade urdruckna och halvurdruckna ölburkar på konstiga ställen i föräldrahemmet.

Hennes mormor hade nyligen gått bort och så här i efterhand tror Marianne att det utlöste drickandet.

– Mamma drack inte medan jag bodde hemma, åtminstone inte så jag märkte något. Och det tycker jag att jag borde gjort. Mina föräldrar hade ofta fester och middagar och det dracks en hel del vid de tillfällena, men inte annars, säger Marianne.

 

 

I början av 1980-talet hade Marianne ett allvarligt samtal med sin mamma.

– När vi kom hem på familjemiddagar var hon berusad redan när vi kom. Ringde man till henne på kvällen gick det inte att prata med henne. Inte heller mindes hon dagen efter vad vi sagt. Så jag tog mod till mig och sa till henne att söka hjälp. Hon tog faktiskt kontakt med en psykiatriker, men berättade inte att hon drack. Han skrev ut Sobril till henne. Det gjorde ju bara saken värre, säger Marianne.

Marianne brukade säga till sin mamma att hon inte borde dricka mer och hon ville inte bjuda mamman på alkohol när hon kom på besök.

– Före stora fester och middagar där mamma visste att det skulle serveras alkohol drack hon inte. Hon drack inte heller mer än någon annan eller gjorde bort sig, säger Marianne.

Därför tror hon inte att någon i föräldrarnas umgängeskrets märkte något.

– Varken min pappa eller min syster sa heller något. De vågade inte eller så såg de inte, säger Marianne.

Eftersom hon tog på sig ansvaret för att försöka få mamman att sluta fick Marianne ofta höra att hon var den elaka dottern.

– När inget hjälpte började jag hoppas att mamma skulle åka fast i en trafikkontroll. Hon körde inte på kvällarna när hon var full, men tidigt på förmiddagen kunde hon ta bilen till affären. Jag tror att hon skulle åkt fast om hon blev stoppad, men det hände aldrig.

 

 

Till slut beslöt sig Marianne för att strunta i att ta upp sin mammas problem.

– Det var ohållbart, jag blev övervakare och hon ville verkligen inte ha hjälp. Vi hade fått barn och hade fullt upp med vårt eget. Jag hittade en strategi att undvika att ringa eller träffa mamma när jag visste att hon skulle vara full. På så vis slapp jag bli upprörd. Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt, men det var ett sätt att stå ut.

Genom att välja att bara träffa sin mamma vid strategiska tillfällen har Mariannes barn sluppit se mormor berusad.

– Barnen vet om att mormor dricker för mycket, men de har själva aldrig kommenterat att hon betett sig konstigt, eller så. De älskar sin mormor. Och nu är de ju vuxna, säger Marianne.

 

 

Snart fyller Mariannes mamma 80 år. Hon har en rad sjukdomar, bland annat lider hon av KOL, är opererad för cancer och har problem med hjärtat. Under årens lopp har hon besökt sjukvården många gånger och träffat många olika läkare.

– Varje gång har jag hoppats att någon ska upptäcka hennes alkoholism, men ingen gjorde det. De frågade inte ens, säger Marianne.

För två år sedan fick mamman ett stort epileptiskt anfall. Hon hamnade då på en neurologisk avdelning.

– Där förstod de nog direkt vad det handlade om, men när de först frågade mamma hur hon hade det med alkoholen, så svarade hon att hon inte drack alkohol. När jag fick höra det frågade jag hur hon kunde säga så. Då svarade hon att hon ju bara drack vin. För henne är alkohol samma sak som sprit.

Efter tre dagar på sjukhuset började hon hallucinera.

– Hon såg djur som gick omkring bland sjuksängarna. Så snart hon kom hem gick det över, så jag antar att hon började dricka igen då, säger Marianne.

 

 

Av läkarna på neurologen fick Mariannes mamma veta att hon absolut inte får dricka. Åtminstone inget starkare än cider som man köper i mataffären.

– Så det konsumerar hon nu i stora mängder, säger Marianne.

En av alla de läkare Mariannes mamma träffade sa till henne att hon inte fick dricka för mycket, men att det gick bra att dricka lite till husbehov.

– Det levde hon länge på. Det spelar ingen roll om tio läkare har sagt något annat, bara en har sagt att hon får dricka så är det den hon lyssnar på. Hon anser själv inte att hon dricker mycket. Jag har hört henne svara att hon dricker två till tre glas vin någon gång ibland, när hon fått frågan hur mycket hon dricker.

Det epileptiska anfallet skrämde dock Mariannes mamma så mycket att hon drack mycket mindre, kanske nästan inget alls, en tid.

– Sedan provade hon att dricka och det gick bra. Då drack hon ännu mer vilket ledde till ett nytt anfall. In på sjukhuset igen några dagar. Den här gången började hon inte hallucinera förrän hon kommit hem. Hon såg inbrottstjuvar och larmade polisen som fick rycka ut i onödan.

 

 

Det är en tunn tråd som Mariannes mamma balanserar på – att dricka tillräckligt för att hålla abstinensen borta och ändå inte så mycket att hon får anfall.

– Hon kan inte ta sig till Systemet själv, men lyckas alltid övertala någon att handla. Hon skyller på att hon ska ha gäster. Nu har hon börjat gömma urdruckna vindunkar så att vi barn inte ska se hur mycket hon dricker. Hon förstår att hon får anfall om hon dricker för mycket och försöker nog hålla nere konsumtionen. Sluta helt tror jag inte hon klarar, åtminstone inte så länge hon inte tar emot någon hjälp, säger Marianne.

Fakta: Äldre och alkohol

– Äldre dricker allt mer, trots en sjunkande alkoholkonsumtion i övriga befolkningen. Särskilt markant är ökningen bland äldre kvinnor, även om det är från låga nivåer.

– Den ökade konsumtionen märks även i dödsorsaksstatistiken där kvinnor över 65 är den enda grupp där alkoholrelaterad dödlighet ökar som diagnos.

– Allt fler äldre får sluten vård för alkoholdiagnos. Här är det dock de äldre männen som ökar mest i antal.

Källa: Alkohol & Narkotika nr 3/2012. Mats Ramstedt och Jonas Raninen.

Relaterad läsning

Ömsint bok om en mamma

Drack som gravid – frågan prövas i domstol

Forskare: ”Ingen alkohol om du är gravid eller planerar att bli”

Mamma och son langade hasch tillsammans

Beslutade om måttlig representation – drack för 22 000

Ministern vill göra sprututbyte för narkomaner enklare

Nu ska det bli lättare för narkomaner att byta smutsiga sprutor mot rena.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) vill skrota dagens kommunala veto och låta landstingen själva besluta om sprutbyte.

– Det här är en smittskyddsåtgärd som är rekommenderad både av WHO och Folkhälsomyndigheten, säger han.

Dela

Tweeta

Frågan om att låta missbrukare byta ut sina smutsiga sprutor mot rena hos landstingen har länge varit kontroversiell. I Sverige är det sedan 2006 tillåtet för landstingen att erbjuda denna tjänst – men enbart om den egna kommunen säger ja.

Många kommuner har dock varit kallsinnigt inställda och därför omfattar verksamheten i dag endast 2000 personer i Stockholm, Malmö, Lund, Kalmar och Helsingborg.

Vill ta bort kommunernas veto

Enligt Gabriel Wikström, ansvarigt statsråd i frågan, har kommunernas nej försenat processen med att genomföra sprututbyte på fler platser i landet. Och därför vill han nu ta nästa steg.

– Vi vet att det finns en rad goda exempel, inte minst ifrån Malmö som har sysslat med det här i 30 år. Nu tycker jag att man ska gå vidare och ta bort det kommunala vetot och låta landstingen självständigt ansöka om att få tillhandahålla sprututbyte. Tiden är mogen nu.

Enligt Gabriel Wikström finns det många vinster att göra genom att låta narkomaner byta sina smutsiga sprutor mot rena. Bland dessa minskad risk för smittspridning av sjukdomar såsom HIV och hepatit, men också en chans för myndigheterna att få kontakt med missbrukare.

Det är en synpunkt som Fredrik Lindström, chefssjuksköterska på S:t Görans sprututbytesmottagning i Stockholm, håller med om. Han visade under måndagen runt på kliniken och informerade om dess arbete. Förutom Gabriel Wikström deltog även Karin Rågsjö, riksdagsledamot från Vänsterpartiet och en av dem som drivit frågan hårdast i Stockholm, i besöket.

"Minskar smittspridningen"

Till verksamheten på S:t Göran kommer cirka 70-75 personer varje dag och byter sina sprutor, samtalar med personalen och genomgår olika typer av hälsoundersökningar och provtagningar.

– En jätteviktig del är självklart att minska smittspridningen, framförallt när det gäller HIV. Men det här är så mycket mer än bara sprututbyte. Vi sysslar också med att motivera till ett annat beteende. Några av dem vi möter har inte kontakt med några andra myndigheter. Då blir vi den länkande verksamheten, säger Lindström.

Enligt chefssjuksköterskan minskar smittspridningen rejält där sprututbyte tillhandahålls. Han ger exempel från Skåne där verksamheten funnits längst i landet, i över 30 år.

– Där är 0,3 procent av de inskrivna smittade av HIV, hos oss är siffran 7 procent, säger han.

Hur fort sprututbytet kan bli verklighet över landet är fortfarande oklart. Gabriel Wikström menar dock att regeringen ska hantera frågan skyndsamt och att det därefter är upp till landstingen att starta sina verksamheter.

Fotnot: WHO är Världshälsoorganisationen, som är en del av FN:s arbete och Folkhälsomyndigheten är en svensk myndighet med ansvar för nationellt folkhälsoarbete.}